Jag älskar New York: hänförande, ljuv och alldeles magisk. Av alla städer jag besökt, finns det ingen som henne. Ingen förälskelse lika häftig.

Staden som aldrig sover; staden som andas; staden med en social smältdegel olik någonting annat.

När jag reser från New Jersey mot New York, och Manhattans skyskrapor dyker upp i mitt synfält är det en andetagande vy badande i ljus och neon som kontrasterar mot natthimlen. Det kommer ett sug i magen, en svindlande känsla. Varje gång får hon mig att känna en djup längtan, ett okontrollerbart grubblande över att "här skulle jag verkligen kunna bo" och hur jag ska gå till väga för att uppfylla den drömmen.

När den långsmala ön möter mig på andra sidan Hudson River efter färden genom Lincoln Tunnel, fylls även mitt hjärta av paradoxer. Outsäglig frid och rastlös upptäckarglädje sväller som vågor där innanför bröstbenet. För många är det lätt att glömma att New York består av fem boroughs. Resan går för de flesta besökare aldrig österut över till Brooklyn eller norrut till Queens. Just Manhattan har stulit även mitt hjärta. New York är summan av alla sina delar, men det är henne jag drömmer febrigast om.

Asfalt, gula taxibilar och ångande brunnar tillsammans med vattentankar på taken, slingrande murgröna och överfulla soptunnor utgör en stad som känns närmast organisk. New York är ett levande väsen i sig. Hennes kontraster håller mig i ett hårt grepp. Sliten och enastående vacker på samma gång, har hon ofta skiftande karaktär från kvarter till kvarter.

Läs hela artikeln på backpacking.se