Danny Wattin skrev om 'marknaden som slog slint och övertalade sina lärjungar att konsumera allt i sin omgivning. Den förklarar att det är möjligt att ha en obegränsad tillväxt i en begränsad värld.'
Dubai har förlorat förståndet. Till öknens kant strömmar andra länders arbetskraft för att bygga tomma höghus åt araberna. I hundratal skjuter de upp mot skyn, men när natten sänker sig så lyser det inte ur fönstren. I Dubai möts höga rop på Malayalam över cementbilarnas dammiga vrål, med emiraters lågmälda viskningar bakom svarta slöjor på de finaste caféer världen har skådat. Medan en fattig pakistanier redan sitter på flaket på väg till ett av tusentals husskelett omgivet av lyftkranar, gryr dagen över Burj Al Arab och i dess vita segel gnistrar tusentals små solar.
Nära rännstenen vid en larmande gata, innanför ett skyltfönster sitter en jaktfalk och drömmer om öknen bakom sin mask. Under svarta slöjor skymtar drottninglika kvinnor. I husen, soukerna, Mall of the Emirates, på deras handleder rasslar guldet sakta.
I Förenade Arabemiraten möter du islam såväl som ett flertal andra inflyttade religioner, och är du observant ser du också den stora tolerans som hemmanationen visar dessa andra religioner. När tomten dyker upp i köpcentrena står lokalbefolkningen på rad för att få ta en bild, och som en emirati säger med ett snett leende; Alla firar vi Jesus, han är även vår profet.
I detta sandiga samvälde möter du också en nyvunnen rikedom som både får dig att förundras och dra lite på munnen. Kvar finns kamelerna, sheeshapiporna och jaktfalkarna, men mellan staden och öknen färdas man i fläckfria, nya bilar, om än en del står buckligt kvarlämnade i dikena när rikedomen blivit för blixtrande och farterna för höga. Över landet syns på natten ett spindelnät av klart upplysta stora vägar, där alléerna av gatlyktor inte ens upphör ute i öknen.
Läs hela artikeln på backpacking.se