De resenärer som varit i New York och Shanghai kanske skrattar åt mig när jag tycker att Dublin är en hektisk stad. Men det tycker jag. Där vimlar det av människor från hela världen; kringresande amerikaner, engelskövande italienare och spanjorer, hårt arbetande polacker och korttidsanställda svenskar. Det känns som om hela stadens befolkning alltid trängs på samma gata, hänger i samma park och dricker sin öl på samma urval av fem pubar i stadens centrum. Och visst har detta sin charm - det är härligt att se hur Dublin myllrar - men ibland kan det bli lite för mycket. Detta är dock lätt avhjälpt, för Dublins stadskärna bjuder på många gömställen för den som vill ta det lite lugnt lite då och då.
Under soliga dagar flyttar sig människorna till St Stephens Green för att ha picknick, sola eller spela fotboll. Men parken blir fort överfull och bland allt stoj kan det vara svårt att slappna av, speciellt under lunchtimmarna då parken invaderas av alla dem som jobbar på närliggande gator. För den som vill slappna av med en god bok eller spela fotboll utan att behöva oroa sig för att slå bollen i huvudet på en oskyldig kontorsnisse, kan jag istället rekommendera Merrion Park, som ligger tio minuters promenad nordost från St Stephens Green*.
En annan närliggande park är den lummiga, namnlösa parken som ligger inklämd bakom National Concert Hall fem minuters söder om St Stephens Green. Ingången till parken, i form av stora grindar, lite undangömt mellan två stora tegelbyggnader. Detta är ett av de få ställen i Dublins innerstad där du kan lyssna på fågelkvitter, kanske ta en tupplur eller varför inte pröva på den labyrint som ligger vid parkens södra kortsida. Garanterat värd att leta lite extra efter*.
Läs hela artikeln på backpacking.se